Et glemt folk?

Heruler

Sidst på året 2005 udkom der en svensksproget bog, skrevet af Uno Röndahl og Stina Helmersson, begge bosidddende i det nordøstlige Skåne (Villands Herred).

Bogen er på 260 sider og handler om herulerne: et folk eller et samfundslag, der i 200-500-årene e.Kr. optrådte på den europæiske scene, ofte i forbindelse med de samtidige gotere.

Uno Röndahl har sat sig som opgave at afdække, hvem disse heruler var, hvorfra de kom og hvad der blev af dem, da de efter år 600 ikke længere omtales i skriftlige kilder.

Uno Röndahl mener, herulerne havde skandinavisk oprindelse og bygger dette bl.a. på udsagn hos Jordanes. De optrådte med vikinge-adfærd langs atlanterhavskysten, i Sortehavet og ud langs ægæerhavskysterne og ved de dodekanesiske øer, bl.a. Rhodos.

Nogle heruler gik i romersk krigstjeneste, mens andre blev tvangsindlemmet som krigere (ryttere?) i det hunniske storvælde omkring år 400 e.Kr. 

Til Skåne og Skandinavien

 
Ca. 510 e.Kr. drog nogle heruler nordpå efter at have lidt militært nederlag i det ungarske lavland. De passerede, hedder det, uden om danerne, velsagtens østenom, måske fra Oder-mundingen og forbi Bornholm.

Uno Röndahl mener, nogle af disse hjemvendende (?) heruler slog sig ned i det nordøstlige Skåne (Uno Röndahls føde- og hjemegn). Runestenene på Lister Land i det ældre 24-bogstavers futhark-alfabet bruges blandt meget andet som indicium for dette.

Siden satte nogle heruler kursen videre nordpå, og spor efter denne migration kan efter Uno Röndahls mening findes i de rigt udstyrede grave i Vendel og Valsgärde i Upland fra "vendeltid " (svarer nogenlunde til
merovingertid).

Via landskabet Medelpad (gravene i Högom) nåede heruler til Trøndelag i Norge og endelig til Island.

Til Island?

 
Uno Röndahls medforfatter, Stina Helmersson, beretter i anden halvdel af bogen om, hvordan herulisk kultur fik indflydelse på islandsk samfundsindretning.

Stina Helmersson bygger især sin fremstilling af heruliske kulturtræk i Island på et værk af islænderen Bardur Gudmundsson (Uprunni Islendinga, 1960).

Stina Helmersson behersker det islandske sprog og har under flere end tyve rejser til Island undersøgt sagerne grundigt bl.a. gennem talrige interviews med nøglepersoner, bl.a. historikeren Jón Adalsteinsson.
==

Uno Röndahl mener, herulerne i Skandinavien "forsvandt " ved at indgå i de senere begreber "daner " og "sveer ", og at meget i det danske sagnstof i virkeligheden er af herulisk oprindelse.

Kulturpåvirkning fra herulerne nåede efter Uno Röndahls mening vidt omkring i datidens Skandinavien, hvor "de blivit föregångsmän i kraft av att de själv och deras anfäder förvärvat den romersk-bysantinska kulturen under flera hundra år inom alla då förkommande områden, och med stöd av sina kunskaper om den romerska krigskonsten har denna krigisk-kulturella elit blivit tongivande herrar och kanske till och med såväl jarlar som kungar.".

BOG-DATA:

Stina Helmersson & Uno Röndahl: Herulerna – det bortglömda folket.
Epona Förlag, 2005. 260 s. ISBN 91 972250 6 1.
Tryck: CopyGraf AB, Bräkne-Hoby.
Epost: epona@hem.utfors.se
stinahelmersson@hotmail.com; tlf: 0046 449 4160

Et referat af en artikel i Kristianstadsbladet fra 8/12-05:

KRISTIANSTADSBLADET 8/12-05:

8/12 2005 bragte Kristianstadsbladet på side A20 en helsides artikel om Uno Röndahls og Stina Helmerssons bog.

En henvisning på avisens forside lød: "Östra Göinge  Ny bok om det bortglömda folket  Om herulerna, det bortglömda folket, har Stina Helmersson och Uno Röndahl forskat i fyra år. Nu redovisar de sina slutsatser i en ny bok.  Sidan A20 ".

Den seksspaltede hovedartikel på side A20 under rubrikken "Östra Göinge " bærer overskriften "Spår efter herulerna i Gryt ". Manchetten eller indholdsresumeet lyder (citat fra teksten): "Här finns bautastenar från ett
gravfält. Det har säkert funnits många fler, men (…) de har använts till trappor, är inmurade i grunder och som grindstolpar. ".

Artiklen er ledsaget af et stort foto (ved Bosse Nilsson), der viser en smilende Uno Röndahl i varmt vintertøj og med kasket spadserende i et snefrit vinterlandskab med bladløse træer i baggrunden og i samtale med Stina Helmersson.

Billedteksten lyder: "Uno Röndahl och Stina Helmersson har ägnat fyra år till att forska om herulerna. Ett germansk folkslag som lämnat spor efter sig här i Gryt. ".

Et mindre foto viser en bautasten ved gravområdet i Gryt.

Interviewer og artikelforfatter er Inga-Lill Bengtsson
(ingalill.bengtsson@kristianstadsbladet.se) (tlf: 0046 444 7000), der
normalt arbejder sammen med Marie-Louise Lindell.

==

Herulerne

Artiklen starter således: "Stina Helmersson, från Villands Vånga, och Uno Röndahl, från Östad, har försökt kartlägga vilka herulerna var, var de kom ifrån och vart de tog vägen efter 600-talet. ".

Om de to forfatteres forarbejder hedder det: "Under fyra år har de forskat om det germanska folkslaget som fanns mellan åren från vår tideräknings början och fram till 600-talet. ".

Stina Helmersson interesserer sig især for kvinderne blandt herulerne og disses forskellige magiske gøremål. Hun har været på Island mere end tyve gange for at studere mulige herultraditioner dér.

I kirkebyen Gryt (ca. 5 km syd for Broby og vest for Helge Å) findes et gravfelt med bautasten, der af Stina Helmersson tolkes som en (herulisk?) kultplads. Gryt Kirke er opført på dette gamle helligsted.

Hvordan de to forfattere fik ideen til bogen om herulerne beskrives således:
"Stina Helmersson, författare och journalist, träffade å jobbets vägnar Uno Röndahl, före detta chef för kriminalpolisen i Kristianstad och författare till tre böcker om snapphanar, eller friskyttar som han väljer att kalla dem. ".

Under deres samtaler kom de ind på herulerne, og så opstod ideen med at undersøge sagen nærmere. Da herulerne ikke har efterladt sig noget skriftligt, må man i studiet af deres historie henholde sig til historieskrivere fra det græsk-romerske område og støtte sig til arkæologiske indicier.

Af dette kan man bl.a. udlede følgende: "Herulerna var ryttare hos hunnerna, väckte uppmärksamhet hos goterna och tjänstgjorde som vakter i romarriket. ".

Stina Helmersson mener, det var herulerne der formidlede runeskriften til de skandinaviske folk. Et navn i runeindskrifterne hentyder muligvis til dem, nemlig ordet erilaR, som nogle forbinder med den senere højhedstitel "jarl ", der måske oprindeligt også har indebåret en religiøs funktion.

Til sidst i artiklen hedder det: "Även om det inte finns mycket till fakta om herulerna finns det en lång rad indicier som de två ställt samman i sin bok "Herulerna – det bortglömda folket" som har en hel del hänvisningar till annan litteratur.
– Vi har redan sålt 200 böcker i Blekinge. Det finns många som är interesserade av vår historia, och det här är en glömd historia som är oerhört spännande, konstaterar Stina Helmersson.".

 
Indsendt af Knud J. Holdt, Formand Skånsk Fremtid

Reklamer
Dette indlæg blev udgivet i Kultur og Historie. Bogmærk permalinket.

2 svar til Et glemt folk?

  1. Unknown siger:

    Hello,greetings from Harmke Maatje
    from Holland

Skriv et svar

Udfyld dine oplysninger nedenfor eller klik på et ikon for at logge ind:

WordPress.com Logo

Du kommenterer med din WordPress.com konto. Log Out / Skift )

Twitter picture

Du kommenterer med din Twitter konto. Log Out / Skift )

Facebook photo

Du kommenterer med din Facebook konto. Log Out / Skift )

Google+ photo

Du kommenterer med din Google+ konto. Log Out / Skift )

Connecting to %s